Usch det var jobbigt att vara iväg. Nu när jag är hemma så har jag så har jag så mycket gos att ta igen. Det är en svår situation vi har, min sambo tillåts inte av samhällsnormen att lämna ett litet barn för jobb och studier. Och ingen tror att jag faktiskt VILL vara hemma, utan man försutsätter att jag "ställer upp". Inte ens när jag berättar att jag bad om att få vara hemma så känns det som att folk tror mig.
Idag ska jag göra ingenting, dvs bara vara hema och umgås med barnen. Vi har inga andra projekt för dagen än att mysa, vila, leka, busa och kanske äta lite mat emellanåt :-)
Minstingen A har börjat skratta lite nu, då och då när han är riktigt förnöjd lägger han av ett skratt och sen blir han helt förvånad och undrar vad det var som lät så där konstigt. Det är mycket sött!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nej, makens arbetskamrat har en kinesisk fru. Hon höll på att få dåndimpen när hon förstod att det inte gick att börja jobba när bebisen var tre månader och hon ville tillbaka på arbetsmarknaden. Nu delar de på det och i perioder är hennes mamma i Sverige och tar hand om barnet. Min kompis har varit pappaledig när bägge barnen varit bebisar eftersom frun är egenföretagare i en bransch som peakar vid jultid och ungarna kommit i november :)
SvaraRadera